Tungmetaller och andra gifter

Här är en länk till lektionen från Magnus Ehinger på YouTube:
https://www.youtube.com/watch?v=YwHyYon2oyY
Han beskriver lite om tungmetaller på ett enklare sätt.

Tungmetaller som kvicksilver (Hg) har spritts bland annat i samband med så kallad betning av spannmål på 1960-talet. Bly (Pb) har spritt bland annat via blyad bensin eller båtfärger som blymönja. Läs gärna mer om dessa två genom att googla de problemen. Det kan vara bra som fördjupningsuppgift.

Bioackumulation: Tungmetallerna färdas upp i näringskedjan och koncentrationen av giftet blir då högre i toppkonsumenter (T.ex. rovdjur, människor). Klorerade kolväten som DDT och PCB, kan lösa sig i fettvävnad och stanna i kroppen. Ett vattenlösligt gift som arsenik (i vissa former), kan däremot kissas ut. Det är fortfarande farligt, men inte ett anrikningsproblem eller ett bioackumulationsproblem. Arsenik försvinner dock inte nödvändigtvis så enkelt, från t.ex en sjö som tagit emot det.

Miljöproblem kan samverka. Metallerna (zink och kadmium) har t.ex. sina högsta halter i sydvästra Sverige där försurningen är mest påtaglig. Den sura miljön frisätter dessa metaller så att de blir lättillgängliga för levande organismer.

De giftiga metallerna kommer från gruvbrytning. När vi tagit upp metallerna så sprids de sedan i vår natur. Oftast i form av metallsalter. När vi säger namnet på en metall i samband med miljökemi, menar vi oftast metalljonen i form av ett salt. (Utom kvicksilver, som kan vara både salt eller metall när den är giftig.)

ItaiItaiByo - eller AjAjsjukan, är det första stora exemplet på kadmiumförgiftning. Den skedde i samband med gruvbrytning i Japan, 1912.