Försurning, Övergödning, Växthuseffekt och Ozonhål

Vi reder ut begreppen: Försurning, Övergödning, Växthuseffekt och Ozonhål.
Målet är att skilja på dessa och inte blanda ihop dom.

Försurning:
Drabbar skog och mark, men även sjöar och städer. Orsakas av fabriksutsläpp av svavel, kväve eller fosfor som reagerat med syre i en förbränning. (Du ska kunna visa hur det leder till sura ämnen när avgaserna från fabriken reagerar med luftens fuktighet och bildar sura kemikalier.) När det bildas surt regn kan skulpturer av kalksten på t.ex. slottet börja vittra sönder. Men det är ett ännu större problem för skog, mark och sjöar. Förenklat kan man säga att surt regn flyttar markens naturliga NPK (gödsel) till sjöar. Men det finns även andra problem.
På senare år pratar man mer och mer om försurning av havet. Den orsakas av ökad CO2 i atmosfären. Att beskriva den kemin och den problematiken passar utmärkt för högre betyg. Kanske som en fördjupningsuppgift?

Övergödning:
Näringsämnen som gödsel brukar förkortas NPK. N=Kväve, P= Fosfor, K är mineral som kalium. Dessa släpps ut i naturen för att skogar och åkermarker skall växa bättre, men när det regnar färdas dessa näringsämnen ut i havet där de orsakar övergödning. (Skorstenar från fabriker kan också släppa ut NPK.) Övergödningen orsakar algblomning, bottendöd, syrebrist i sjöar och hav, (Men även försurning i vissa fall, när bakterier bryter ner alger och bildad svavelväten pga brist på syre.)

Växthuseffekt:
Den miljöproblematik vi talar mest om i världen i dag. Orsakad av bland annat CO2 från bilar och fabriker. Leder till klimatförändringar, förändringar i ekosystem, m.m. Här är det intressant att prata om tröskelvärden. Ett tröskelvärde har uppnåtts när man får en plötslig förändring, t.ex. att Golfströmmen upphör, eller att det inte föds några nya barn inom en art.

Ozonhål:
Ozon är naturligt förekommande molekyler av tre syreatomer som bildas då solljus slår sönder syremolekyler, Ozonlagret är inte som ett lock, utan utspritt i en del av den yttre atmosfären. Ozonet är relativt instabilt jämfört med syremolekyler och kan därför reagera med olika ämnen. Vi släpper ut kolföreningar, radikaler och kolföreningar som innehåller halogener,  som kan dra till sig en syreatom ur ozonet för att sedan släppa ifrån sig den igen i konkurrens med andra molekyler. Varje molekyl av kolföreningarna vi släpper ut kan då katalysera nedbrytning av ett flertal ozonmolekyler.